Att tänka på inför återflytt

Så snart man vet att flytt förestår

Samla familjen och samtala igenom det hela:

  • Vad är hemma för barnen?
  • Fördelar/nackdelar med att flytta ”hem”, d.v.s. till passkulturen… Drömmar…
  • Se till att var och en får säga sitt…
  • Tillåt var och en att uttrycka olika känslor – också de negativa…
  • Tänk framåt och reflektera – Vem? Var? Hur? Vad? När?

Skaffa information om platsen ni ska flytta till:

  • Hur har hemorten/Sverige förändrats sen sist?
  • Hur har personerna ni känner förändrats?
  • Planera in tid för turistfas – som när ni åkte ut – tillfälle att se sig omkring  – upptäcka!
  • Aktivera gamla vänskaper. I alla fall som ett avstamp till andra relationer (men var beredd på att en bästis kanske inte blir bästis igen).
  • Slangord, mode, kändisar – hur ser ungdomskulturen ut? Läs tidningar och skaffa information…
  • Om bostad ej finns låt valet av skola(or) påverka bostadsort.
  • Kolla olika skolmöjligheter – finns det kanske nya möjligheter som t.ex. internationellt program på någon gymnasieskola inte så långt bort…

Ta farväl

  • Tala om det svåra i avslappad miljö! Känn det och reflektera över det innan det blir kris! Så tidigt som möjligt…
  • Planera barnens farväl! Hur? Vem? Vad? När? Var? Ett bra farväl är den överlägset bästa förberedelsen för hemkomsten! Oändligt viktig lärdom och livserfarenhet för barnen! Se bifogade Att tänka på inför hemkomsten.
  • Ordna ”transition seminar” om möjligt  –  eller skaffa litteratur, DVDs, information på nätet…
  • Förbered er mentalt på omställningsprocessens faser:
    • Att ta farväl!
    • Avresa och ankomst!
    • Inflyttning!
  • Hur blir det? Vad kommer att kännas jobbigt? Vad blir roligt?
  • Känn med tonåringen/barnet om gamla vänner inte hör av sig. Ta deras sorg på allvar! (De har inte den vuxnes psykiska försvar för att hantera social stigma och att bli missförstådd!) Annars kan det bli svårt att våga gå in i nya relationer. Uppmana dem att själva maila och skriva och hålla kontakten med kompisar…

Beslut att fatta:

  • Vad ska vi ta med och vad ska vi lämna? Sacred objects! Husdjur – ta med om alls möjligt… Låt barnen vara med och bestämma i mesta möjliga grad. Tonåringens skräp är kanske hans klenoder… Vem ska få det vi inte kan ta med? Vem skulle bli glad för det? Samtala…
  • Om det är alls möjligt, planera in semester på vägen hem på neutral plats. Hela familjen bör vara med och alla få utrymme till och förutsättningar för olika meningsfulla aktiviteter… En semester på vägen hjälper de olika familjemedlemmarna att mentalt avsluta ett kapitel innan man dimper rakt ner i nästa…

Hemma:

Var beredd på:

  • Eufori – som övergår i irritation – som övergår i fientlighet och ilska… d.v.s.  omvänd kulturchock.
  • Att tonåringen kanske börjar glorifiera fältet för att hantera nuet!
  • Att tonåringens kulturchock liknar en berg- och dalbanefärd: Toppen ena stunden! Botten nästa!
  • Förträngd ilska mot föräldrarna (vars fel det hela ju är!) som kommer till ytan i de mest opassande situationer.
  • Olika anpassningstakt för olika personlighetstyper och åldrar. Kan vara svårt för den som har det jobbigt om syskon tar det hela med en klackspark och verkar trivas… ”Vad är det för fel på mig…? Forskning visar att den som reagerar starkt och negativt snabbt ofta är den som så småningom klarar anpassningen bäst. Dessutom – om tidigare hemkomster gått bra är prognosen för att personen ska lyckas med anpassningen god.
  • Att barn/ungdomar ofta inte upplever att de få lika djupa relationer hemma som ute. Barnet/tonåringen måste (kanske för första gången) börja skilja mellan verkliga vänner och mera tillfälliga.
  • Att extraordinära kvardröjande problem måste uppmärksammas.
  • Att kaos och stress gäller för alla först! Mitt i detta måste föräldrarna skapa en känsla av rötter och gemenskap och närhet och öppenhet och lyssnande och struktur och stabilitet och stöd och trygghet och glädjeämnen!
  • Att ni bör planera in tid för att fira familjens hemkomst! Oavsett om ni hör till dem som packar upp långsamt eller snabbt, så lämna röran därhän, åk från allt ett tag och ha roligt och slappna av tillsammans!
  • Att du som förälder måste se till att det finns så många konstanter, så mycket kontinuitet och struktur som möjligt i familjens liv – saker, tider, riter, aktiviteter…

Att hjälpa tonåringar

  • De behöver familjen men också privatsfär!
  • Förklara omställningsprocessen för dem – men säg aldrig att du förstår dem! Troligen helvetiska kval som du inte kan relatera till… Lyssna! Var närvarande! Ge stöd!
  • Var konsekvent! Regler, trygghet och skyddsnät känns trots allt bra för en förvirrad tonåring…
  • Hjälp dem praktiskt så långt som möjligt – att hitta i lokaltrafik, handla etc., köra småturer om de har körkort…

Att flytta hem kostar pengar

  • Största utgiften kan vara kläder till tonåringen. Låt dem handla själva och välja inom rimliga gränser…
  • Låt dem inreda egna rummet själva!
  • Låt dem ta hem vänner! Var där men lämna dem ifred…

BARN/TONÅRINGAR  MÅSTE  GENOMLEVA OCH KLARA AV SIN EGEN OMSTÄLLNING OCH ANPASSNING! DU KAN INTE GÖRA DET FÖR DEM!

Strategier som underlättar mest för ungdomar enligt vissa studier

  • att man lärt sig relatera till motsatta könet
  • att man känner sig någotsånär trygg i sig själv
  • att man är vältränad och i god form och smälter in vad gäller klädseln
  • att det finns tillfälle till sociala aktiviteter med jämnåriga
  • att man planerar och bearbetar och är förberedd och medveten.

Tidsaspekten

  • Useem et al. menar – TCKs (third culture kids) anpassar sig aldrig.
  • Studier visar att nästan alla har milda till grava svårigheter vid omställningen.
  • Några ser till att få rötterna djupt ner och anpassar sig ganska bra.
  • Andra slår aldrig ner sina bopålar i passkulturen.
  • De flesta dock: Efter 6-12 mån fungerar man ganska bra. MEN anpassning och att vara glad och trygg är inte samma sak!

Professionell hjälp

  • Kuratorn på skolan bör man alltid ha kontakt med.
  • Återkommande aggressiva utbrott är en varningssignal. Depression, ångest, droger, självmordstendenser måste alltid tas på allvar!
  • I övrigt några röda flaggor nedan – en eller två av dessa är normalt. Men om flera av dessa beteenden kvarstår under en längre tid och dessutom inte stämmer in på tonåringens vanliga beteendemönster – sök hjälp!
    • Ensam – avskärmar sig i timtal på rummet, hemligheter, kommunicerar inte längre med familjen.
    • Presterar plötsligt dåligt i skolan.
    • Emotionellt instabil: gråt, ilska, sorg.
    • Markant förändrade sovvanor: sover mer än vanligt eller stannar uppe sent och kommer inte gå upp på morgonen.
    • Retarderar till barnsligt beteende – tidigare utvecklingsstadium.
    • Sjuk ofta – förkylning, huvudvärk, trötthet och apati.
    • Olyckor – inklusive att man faller eller tappar saker.
    • Förändrade matvanor – speciellt flickor som bantar.
    • Bristande intresse för det som tidigare var passioner som t.ex. läsning eller sport – eller nya onyttiga passioner – eller inga passioner alls.
    • Ständiga konflikter med familjen, inget tålamod, irriterad, ingen får visa kroppslig eller annan ömhet eller närhet.
    • Ensam. Inga kompisar…

Irma Emker, februari 2008
irma.emker@telia.com

En hel del av detta hämtat från ”According To My Passport I’m Coming Home”, av Kay Branaman Eakin, och från ”What Missionaries Ought to Know about Re-entry” av Ronald L. Koteskey.